Jag är i ett rum tillsammans med dig,

men tillsammans är vi inte.

Jag är ensam.

Du står där utan att delta och

allt som en gång fanns,

det finns inte längre.

Jag kan inte vara den som ger kärlek utan att få kärlek tillbaka.

Jag kan inte vara den som säger att jag älskar dig utan att få höra att du älskar mig.

Jag kan inte vara den som visar hur jag känner för dig utan att du visar vad du känner för mig.

Jag kan inte vara den som älskar utan att bli älskad.

Viljan att ge existerar inte,

när egot äter upp mig inifrån och

du har tagit all min energi utan att ge något tillbaka.

Jag behöver också

säger mitt ego som aldrig överger mig.

Kan jag vara den som ger kärlek utan att få kärlek tillbaka?

Kan jag vara den som säger att jag älskar dig utan att få höra att du älskar mig?

Kan jag vara den som visar hur jag känner för dig utan att du visar vad du känner för mig?

Kan jag vara den som älskar utan att bli älskad?

Tryggheten i min övertygelse är inte längre lika stark,

självklar och definitiv.

Jag tvivlar på egot som bygger murar omkring mig,

som vill hålla mig på avstånd och jag

knyter näven för att slå fram ljuset.

Jag kan vara den som ger kärlek utan att få kärlek tillbaka.

Jag kan vara den som säger att jag älskar dig utan att få höra att du älskar mig.

Jag kan vara den som visar hur jag känner för dig utan att du visar vad du känner för mig.

Jag kan vara den som älskar utan att bli älskad.

Äntligen var jag fri och så skulle det förbli.

Jag skulle bara vara jag, bara vara själv.

Inte vara två.

Två som i kompromiss och hänsyn.

Två som i du får inte göra som du vill.

NEJ! dit ville jag aldrig igen.

Ingen annan, bara jag, jag, jag!

Inte ägas. Inte äga. Någon.

Jag ville ju för helvete bara vara fri!

Fri med dig, dig och dig.

Men inte bara med dig din jävel!

Jag ville inte känna hjärta smärta ångestmedicin för dig.

Jag ville inte känna.

Jag ville leka man och ta för mig av allt jag såg,

utan krav och

utan några regler.

Men så träffade jag dig och allt annat försvann.

Jag kunde bara tänka på din kropp och undra när jag skulle få se den igen.

Jag kände mig desperat och jobbig.

Jag luktar på min hud och den luktar som du,

Men det kan väl inte stämma,

det var så länge sedan nu.

Snälla någon, slit ut denna jävla köttklump som bara svider och förstör.

Herregud, jag ville ju bara knulla!!!

*

Du föresten, om jag känner att jag vill knulla med andra en vacker dag,

ja då är ju vi färdiga med varann och tackar för det och går vidare,

eller hur?!

Varför göra allt så jävla svårt liksom?

Jag träffade en gammal granne igår. Vi var till universitetsbibban, jag och Berit-Saga och på vägen hem träffade vi på honom. Han satt vid busshållplatsen med sin fotoutrustning, han skulle ut till Vrinneviskogen och fota. Han är bra på det, att fota. 

Det blev det vanliga, hur är det, bra, och du, jaha, och hur är det med mannen då, jo han mår bra, är det fortfarande samma man, ja.

Men det är ju inte sant. Det är inte samma man för den där mannen är inte längre min man.

Den gamla grannen säger att jag ska hälsa till mannen och jag säger ja visst ska jag det, ha det så bra, hejdå! Och så går vi därifrån med lögnen hängandes i luften.