jkb

Direktlänk till inlägg 8 december 2011

Höstdepression 6,5

Av Jenny Katarina Boquist - 8 december 2011 11:59




Vissa människor skrattar inombords.

Det gör inte jag.

Jag skrattar högt och ljudligt.

Men mina tårar gråter jag i ensamhet.

Tystnaden kan vara skrämmande ibland.

Särskilt tystnaden från dig.

Jag känner att du har tagit på dig något som inte är sant.

Du tog mig på för stort allvar och

kanske lite ordagrant.

Jag menar inte att jag inte kände det jag sa.

Åtminstone gjorde jag det just då.


 
  

Den bekantaste känslan har återvänt till mig.

Jag sätter på kaffet och ångesten slår sig ner i min kökssoffa.

Den trycker i sig bullarna jag ställt fram på bordet.

En vardaglig trygghet andas hotfullt om svarta hjärtan.

Säger jag samma sak om och om igen?

Jag tror att jag stänger av så kan du få ha din lilla illusion.



                                                                                                            

Det är över nu men

jag minns hur du hindrade mig.

Hur jag lät dig hindra mig.

Nej, det är inte alls så att jag inte vill känna.

Men när allt kommer på en och samma gång

räcker jag inte till.


                                                                                                           


Jag står på strandkanten med mina lögnaktiga fötter och

låter bitterhetens vågor tvätta dem ärliga.

Min själ är värdelöst tom på vikt.

Jag bävar för att gå in där jag vet att du finns.

Jag hoppas att du inte ska vara där så att jag slipper bli påmind om dig.

Men när du inte är där känns det ännu värre än att inte se dig alls.



 

Ord
 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Katarina Boquist - 18 maj 2014 20:03


Det är märkligt, hur du fortfarande ställer krav på mig, att jag ska rätta mig efter dig. Det är aldrig: Vi kan väl ta hänsyn till varann. Men alltid: Det vore bra om min vilja bara försvann. Du vill ha kontroll, över mig. Men har d...

Av Jenny Katarina Boquist - 18 maj 2014 17:34


Invanda beteenden och fraser som kroppen gör utan mig. Roliga meningar som för alltid är förstörda pga dig. Ord som bara kommer som ett reflexslaget knä ur min mun, men när hjärnan fattar blir orden till sura uppstötningar. Jag vill inte säga...

Av Jenny Katarina Boquist - 4 maj 2014 20:40


  Jag har förlagt mitt hjärta. Det ser ut ungefär såhär:   fast ca knytnävsstort. Sist jag såg det var det väldigt trasigt och  i stort behov av service.   Det är rött och köttigt och blodigt och ja, sådär som hjärtan brukar va...

Av Jenny Katarina Boquist - 1 december 2013 13:00

Tvivel blandat med förhoppning på rosa sockervadd; är du den jag väntat på? Jag är redan kär i dina ord, men behöver känna och lukta på din kropp. Tiden mellan nu och då är så ofantligt lång. Envisa dagar och vakna nätter, dämpar min otåliga väntan. ...

Av Jenny Katarina Boquist - 25 september 2012 21:45


    Tankar jag inte vill tänka men tänker ändå. Av gammal vana finns du hos mig, varje morgon när jag vaknar. Vid varje andetag jag andas, känner jag doften av dig. Jag var lycklig då. Med dig. Din röst är mitt absoluta favoritljud. När du låg br...

Presentation


Ord och några visor
Av mig
Om mig
Med mig
Från mig
Ur mig
Punkt

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Jag

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards