jkb

Senaste inläggen

Av Jenny Katarina Boquist - 15 april 2011 22:22



Jag är i ett rum tillsammans med dig,

men tillsammans är vi inte.

Jag är ensam.

Du står där utan att delta och

allt som en gång fanns,

det finns inte längre.


Jag kan inte vara den som ger kärlek utan att få kärlek tillbaka.

Jag kan inte vara den som säger att jag älskar dig utan att få höra att du älskar mig.

Jag kan inte vara den som visar hur jag känner för dig utan att du visar vad du känner för mig.

Jag kan inte vara den som älskar utan att bli älskad.


Viljan att ge existerar inte,

när egot äter upp mig inifrån och

du har tagit all min energi utan att ge något tillbaka.

Jag behöver också

säger mitt ego som aldrig överger mig.


Kan jag vara den som ger kärlek utan att få kärlek tillbaka?

Kan jag vara den som säger att jag älskar dig utan att få höra att du älskar mig?

Kan jag vara den som visar hur jag känner för dig utan att du visar vad du känner för mig?

Kan jag vara den som älskar utan att bli älskad?


Tryggheten i min övertygelse är inte längre lika stark,

självklar och definitiv.

Jag tvivlar på egot som bygger murar omkring mig,

som vill hålla mig på avstånd och jag

knyter näven för att slå fram ljuset.



Jag kan vara den som ger kärlek utan att få kärlek tillbaka.

Jag kan vara den som säger att jag älskar dig utan att få höra att du älskar mig.

Jag kan vara den som visar hur jag känner för dig utan att du visar vad du känner för mig.

Jag kan vara den som älskar utan att bli älskad.




                                     


 




Ord
Av Jenny Katarina Boquist - 15 april 2011 21:33

 

Äntligen var jag fri och så skulle det förbli.

Jag skulle bara vara jag, bara vara själv.

Inte vara två.

Två som i kompromiss och hänsyn.

Två som i du får inte göra som du vill.

NEJ! dit ville jag aldrig igen.


Ingen annan, bara jag, jag, jag!

Inte ägas. Inte äga. Någon.


Jag ville ju för helvete bara vara fri!

Fri med dig, dig och dig.

Men inte bara med dig din jävel!

Jag ville inte känna hjärta smärta ångestmedicin för dig.

Jag ville inte känna.


Jag ville leka man och ta för mig av allt jag såg,

utan krav och

utan några regler.


Men så träffade jag dig och allt annat försvann.

Jag kunde bara tänka på din kropp och undra när jag skulle få se den igen.

Jag kände mig desperat och jobbig.




Jag luktar på min hud och den luktar som du,

Men det kan väl inte stämma,

det var så länge sedan nu.



Snälla någon, slit ut denna jävla köttklump som bara svider och förstör.

Herregud, jag ville ju bara knulla!!!


*


Du föresten, om jag känner att jag vill knulla med andra en vacker dag,

ja då är ju vi färdiga med varann och tackar för det och går vidare,

eller hur?!

Varför göra allt så jävla svårt liksom?

                               

Ord
Av Jenny Katarina Boquist - 15 april 2011 21:18


Jag träffade en gammal granne igår. Vi var till universitetsbibban, jag och Berit-Saga och på vägen hem träffade vi på honom. Han satt vid busshållplatsen med sin fotoutrustning, han skulle ut till Vrinneviskogen och fota. Han är bra på det, att fota. 













    

Det blev det vanliga, hur är det, bra, och du, jaha, och hur är det med mannen då, jo han mår bra, är det fortfarande samma man, ja.

    

Men det är ju inte sant. Det är inte samma man för den där mannen är inte längre min man.

    

Den gamla grannen säger att jag ska hälsa till mannen och jag säger ja visst ska jag det, ha det så bra, hejdå! Och så går vi därifrån med lögnen hängandes i luften.

    

Ord
Av Jenny Katarina Boquist - 12 mars 2011 20:09


Hur började resan nu igen? Tankar blandas med minnen från förr. Jag var rädd. VAr jag rädd? Jag minns smaker, dofter och hur jag kände. Orden är åter hos mig. de söker sig ner i pennan och ut på pappret och jag följer bara med.

Hur började resan nu igen? Tankar blandas med minnen från förr. Jag var rädd. Var jag rädd? Jag minns smaker, dofter och hur jag kände. Orden är åter hos mig. De söker sig ner i pennan och ut på pappret och jag följer bara med. Som en simpel passagerare åker jag snålskjuts på kulspetsen.


Vad var det jag inbillade mig? Att jag skulle finna lyckan hos någon annan än mig själv? Att jag skulle bli hel av att låtsas vara någon som inte var jag, av att låtsas vilja något jag inte ville?


Jag minns inte nu hur jag tänkte då. Jag minns heller inte varför rädslan kom eller vad jag var rädd för. Men jag minns hur människor talade om för mig vad jag borde känna, vad jag borde tycka om och efter ett tag blev det en del av mig. Jag köpte lögnen för att jag var rädd. Nej, jag blev rädd för att jag köpte lögnen. Jag lät den krypa in i mig, nagla sig fast och bygga ett trivsamt litet bo.


När jag vaknar igen undrar jag alltid hur jag försvann.

Ord

Presentation


Ord och några visor
Av mig
Om mig
Med mig
Från mig
Ur mig
Punkt

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2014
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Jag

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards