Å nu blev plötsligt allt som det inte ska vara.

Men ska vi ta det en gång för alla?!

Jag är så INTE intresserad!

Nej jag är inte till salu och jag är verkligen inte din!

Igår var det många nya ansikten

på dansgolvet där vi brukar dansa,

men basånivet,

man dansar inte med mig!

Jag är inte där för er skull,

Jag dansar med mig själv.

Min hand trycker jag mot taket där

jag känner ljudvågorna och plockar upp pulsen.

Med slutna ögon försvinner jag bort bort bort och

då försvinner ni.

Bort bort bort,

försvinner ni från mig...

Mitt hjärta är trasigt sa han.

Jag vände mig mot honom och la mina armar om hans hals.

Hjärtan är lätta att laga, sa jag,

allt som behövs är mod och kärlek.

Jag har massor av mod och kärlek,

om du vill så kan du få lite av mig.

Introducing a third brain and more beer...

Stella Artois,

the only thing from Belgium,

to my own knowledge,

that enters my body.

The lowlands.

A unique piece of Europe.

Europe a continent I have never been without.

A legacy,

a history,

many cultures and

a smorgasbord of people.

Bubbles my throat and

taste the familiar taste,

the age old beverage.

Golden is it´s color,

the liquid who nicely runs down my thirsty veins and

the room disappears in its presence.

This is the age of golden liquids.

I´ll try to remain sane as the sugar hits my brain.

But as I sip on the legacy I feel my mind slowly slipping,

sliding,

tumbling away.

The golden horn became opponent.

The red background hits me in the face.

Wife beater?

The thing that once existed is no more and

the window lights turns to darkness mixed with the ending beer.

En morgon gick jag som vanligt dit jag alltid brukar,

men inget var som det brukar vara.

Jag funderade då på om det verkligen var morgon.

Hade jag varit här förut?

Det fanns något bekant med stjärnblommorna som

sakta böjde sig framåt av den kalla vinden.

Min pappa frågade om jag ville ha en hamburgare.

En obestämd känsla dök upp och någon annan tog vid.

Jag fanns inte mer.

Men jag kände en stark känsla.
Kärlek!

Jag kände kärlek och för första gången var jag hemma.

Detta är vad som händer när man blandar två hjärnor med öl.

Aldrig.

Vi kramades och jag var inte beredd på det som då hände i
mig.

Jag gick helt upp i den känslan och glömde liksom bort dig.

Allt jag såg var ditt skägg, din arm och dina ögon.

Men det var ju egentligen dina ord som gjorde dig
intressant,

det var ju dom som fick mig att vilja kramas.

Men det där som kändes, det skrämde mig.

Och nu låtsas jag inte om det du säger, jag lyssnar inte på dig.

Allt jag ser är ditt skägg, din arm och dina ögon.

Men egentligen vill jag höra dina tankar och så gärna
förklara,

varför jag är rädd för dina kramar.

Jag slår mig fri från det våld som så hårt har begränsat min
själ.

Jag letar mig tillbaka till mig själv och där finner jag
källan.

Sakta sakta tittar jag fram,

växer som ett barn till den jag en gång var,

till den jag alltid är.

Gardinerna som hängt framför min syn dras nu undan och jag
blickar ut på världen med mina använda ögon.

Hej, fan vad jag har saknat dig!

Min kropp rusar fram över staden,

tar på allt,

luktar på allt,

prövar allt.

Jag eliminerar det jag inte längre vill bära på.

Gömma, glömma, bort!

Du finns inte för mig mer, du finns inte där.

Den du visar skrämmer mig inte längre för nu ser jag vem du
egentligen är.

Inget finns kvar och ingenting någonsin fanns.

Och allt som vi så fullkomligt trodde på

det var aldrig sant.

Aldrig sant.

Jag går nu fri framåt i livet och

ut på landet till jorden, gräset och stenarna.

Där hör jag också hemma bland tomtar,troll och älvor.

Där kan jag känna, andas och se.

Sanningen vi är för varandra och alltid ska vara

för alltid och alltid

och aldrig mer.

Du och jag.

Tårar som aldrig blir friska

Vad är fram och vad är bak?

Ett avsnitt av Gilmore girls och

jag sitter plötsligt åter i din fula soffa

Middagar framför tv:n

Mat du lagat till mig

Den var skitäcklig

Men jag älskade dig

Fan vad jag älskade dig!

Jag minns nu hur det var.

Då.

Allt börjar om från början igen

Välbekanta känslor känns inuti mig

Och jag undrar om jag kan lita på dem

Kan jag lita på dem?

Vad är det som gör att något är rätt?

När det jag en gång trodde på

Var så fel

Så fel

Hur ska jag kunna veta

Att jag inte gör samma sak igen?

Av rädsla har jag gått mina vanliga vägar

För att hitta hem

Hur ska jag då kunna veta

Att den väg jag nu går på

Är för mig en okänd en?

Vill du vara min vän?

Jag menar verkligen verkligen vara min vän?

Jag är så inte redo för något annat

Men om jag var det

Så skulle jag så gärna vilja vara det med dig

Med dig.

Jag ville berätta och

jag ville gömma.

Någonstans strax under naggade oron om någons sårbarhet.

Men det här handlar inte om dig,

utan det är berättelsen om mig.

Du må vara en karaktär i mitt liv som påverkat mig hit än dit.

Men det är jag jag jag som agerar och reagerar.

Vore det inte för dig så vore det för någon annan.

Så du förstår det handlar inte om dig,

utan BARA om mig mig mig.

Jag vill berätta och

jag vill inte längre gömma.

Någonstans i mig växer ljuset sig starkare och

låter sig inte längre påverkas.

Men det du säger skapar ett mörker och

utan det inga bevis.

Du är och förblir en karaktär i mitt liv,

för alltid och alltid i resten av mitt liv.

Men det är jag som är huvudpersonen i berättelsen.

Det är inte längre för dig och heller inte för någon annan.

Om ingen annan och bara jag,

handlar berättelsen om mig...