Det är märkligt,

hur du fortfarande ställer krav på mig,

att jag ska rätta mig efter dig.

Det är aldrig:

Vi kan väl ta hänsyn till varann.

Men alltid:

Det vore bra om min vilja bara försvann.

Du vill ha kontroll,

över mig.

Men har du inte fattat?!

Du kan inte kontrollera mig!

Invanda beteenden och fraser som kroppen gör utan mig.

Roliga meningar som för alltid är förstörda pga dig.

Ord som bara kommer som ett reflexslaget knä ur min mun,

men när hjärnan fattar blir orden till sura uppstötningar.

Jag vill inte säga det vi alltid sa.

Jag ska hitta på egna fraser utan dig nu.

Ord som bara är mina,

långt bort ifrån dig.

Ord som du aldrig får höra,

ifrån mig.

<3