Alla inlägg den 22 oktober 2011
Konst är andligt,
den gudomliga geometrin.
Det är vackert med bokstäver.
Jag målar den moderna staden med automatkafé.
Gatorna går lite hur som helst.
Jag lånar återigen orden men,
gör inte alla det?
Röda moln på svart himmel.
Ruggbyspelande känslor springer våldsamt mot mina nerver när
köttiga kroppar samlas i högar utmed livets strandkant.
Vi vill alla vara med i leken om verkligheten.
En tunn sol över vansinnets horisont.
Inälvor hänger ur Hemingways tryckta ord.
Gillar han kvinnor?
Hans kropp tjänstgör som riddarrustning för att skydda mig.
En svart sorgsen sol blickar ner på den pinsamma
mänskligheten.
10 år av abstrakt kärlek dödar vem som helst.
Vi blir längre än de motsatta.
Regnbågar i reggaefärger och
lila elefanter.
Tomten kommer med skeppet.
Magi – JA!
Politik – NEJ!
Röda strålar från din kropp.
Jag har många strängar att spela.
Jag vandrar på livsstegen med
livets blomma i min hand.
I min fantasi är du hos mig.
Jag sitter vid vattnet och målar av rötterna på ett papper.
Jag hör ljudet från dig innan du kommer.
Rädsla.
Så dumt egentligen.
Men utan den ingen spänning,
Ingen kittlande nervositet inför något nytt.
Något outforskat.
Hallå!
Lever livet,
eller hälsar demonerna på?
Har du gråtit någon gång utan att veta varför?
Jag gör det ofta.
Gråten finns alltid där och väntar på att jag ska se den.
Klok och road av stadsbrusets ständiga närvaro med
kaxiga blåmesar som
lever tråkigt två.
Jag spelar för dig i en rullande monolog som
endast jag hör.
Något som påminner om skådespel.
Det ger ett ramverk för något jag tidigare har gjort.
Jag gör en viss typ av musik och
sedan går jag var som helst.
Alltid får vi en uppfattning som vi inte tänkt.
Jag uppträder för dig.
Jag har skrivit ett drama där du och jag spelar
huvudrollerna.
Den har tre akter.
Jag undrar hur det låter i rymden,
Kanske som metall?
Jag fattar inte hur jag lyckades undvika det så länge som
jag gjorde och
att han inte frågade tidigare vad det var som var fel.
Vi kunde inte släppa varandra,
inte ens efteråt.
Alla snöflingorna smälter i min händer.
Jag har alltid gillat broarna men
vattnet skrämmer mig.
Det finns en annan frihet ute och
människor som inte annars skulle nås hör vad jag säger.
Vi väljer att lyssna.
När jag sätter på mig lurarna hör jag bara det jag vill höra.
En meningslös diskussion i en värld av ljud.
Jag förlorade en vän idag.
Eller jag kanske aldrig hade vännen.
Tankar på historia får mig att tvivla men
jag vill inte göra det.
Det är märkligt,
hur jag kan lura mig själv och
bara se det jag vill se.
Jag sopar resten under mattan.
Men det där som hamnar under mattan,
det växer tills jag inte längre kan bortse från knölen.
Nu stirrar den på mig och
tvingar mig att fråga:
Behöver vi prata?
När jag får en kall hand som svar kommer klumpen i magen och
tårarna bränner mina ögon.
Varför får jag inte prata?
Existerar vår vänskap endast på dina villkor?
Har det alltid varit så?
Berättelsen spelas upp och
bilder blir tydliga.
Sakta kryper knölen fram från under mattan.
Allt det där som jag inte ville se ligger nu
uppradat framför mig.
Det finns ingen fortsättning,
det finns inget slut.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 | 9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 | 23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|