Direktlänk till inlägg 8 oktober 2011
Nicklas säger att jag inte kan säga så.
Du kan inte bara gå fram till honom och
fråga om han vill knulla fattar du väl!
Men varför inte?
Det är ju bara det jag vill!
Men du älskar ju alla sa han.
Jag är så tacksam för alla mina känslor som känns.
Jag bär mitt hjärta utanpå kroppen och får inte komma in.
Mitt hjärta är för stort säger de.
Med tålamod och rädsla för att stanna upp åker jag mot
Stockholm igen.
Dude!Stockholm är jättenära och du,
jag tycker du är så jävla fin och schysst.
Jag vill dansa med dig,
prata Boyacioglu, Keats och musik.
Men jag släpper inte in.
Är det något du vill berätta för mig, frågar han?
Jag släpper inte in. Jag släpper inte in.
Musiken expanderar i min kropp
Jag kallade dig älskling.
Det kändes vanligt och fel men
när du ger det jag behöver,
fast egentligen vill ha från någon annan,
är det svårt att säga nej.
Och än en gång befinner jag mig i någon annans vilja.
I am a puppet and they are my masters.
Jag har gjort det så många gånger att
det känns lite grann som jag.
Jag hör mig säga sånt som jag inte tycker om
bara för någon annan gör det.
Någon som jag så önskar tyckte om mig.
Och jag tänker att om vi gillar samma så gillar han kanske mig.
Kan inte någon visa mig vägen med flygplansflaggor?
Självlysande,
blinkade och
omöjliga att missa.
Det skulle underlätta min förvirring i detta kaos kallat liv.
Jag skulle lika gärna kunnat vara död.
Men det gör riktigt jävla ont när det gör ont.
Livet känns.
Du känns.
Och allt träffar mig med en käftsmäll.
Jag flyr till skogen och gör ont ifred.
Nu har jag tappat den där lusten igen.
Med strössel under fötterna sprang jag hem igår.
Sprang ifrån det jag inte vågade möta
Vi var menade att vara mer än vänner du och jag och
det skrämde mig.
Jag får ångest när jag tittar på bilder från den tiden då
jag var familj.
Att jag kunde bli så jävla förlorad fattar jag inte och
jag får bara inte hamna där igen.
Kan jag vara två utan att förlora mig själv?
Du fick mig att lossna liksom.
Jag gick från höger till vänster på några sekunder och
allt som jag tidigare trodde på blev något annat.
Samtalen med dig fick mig att vandra mot mig själv.
Jag tyckte att jag såg dig idag.
Jag ser dig fan överallt och
du har också fina ögon skulle jag säga men
jag glömde liksom bort det.
Vi gick in i dödsriket men
jag känner att jag tar det där med dikten imorgon.
Det ligger alldeles för nära nu och skaver sår på mig.
Tvivel blandat med förhoppning på rosa sockervadd; är du den jag väntat på? Jag är redan kär i dina ord, men behöver känna och lukta på din kropp. Tiden mellan nu och då är så ofantligt lång. Envisa dagar och vakna nätter, dämpar min otåliga väntan. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 | 9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 | 23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|