Direktlänk till inlägg 28 september 2011
Jag slår mig fri från det våld som så hårt har begränsat min
själ.
Jag letar mig tillbaka till mig själv och där finner jag
källan.
Sakta sakta tittar jag fram,
växer som ett barn till den jag en gång var,
till den jag alltid är.
Gardinerna som hängt framför min syn dras nu undan och jag
blickar ut på världen med mina använda ögon.
Hej, fan vad jag har saknat dig!
Min kropp rusar fram över staden,
tar på allt,
luktar på allt,
prövar allt.
Jag eliminerar det jag inte längre vill bära på.
Gömma, glömma, bort!
Du finns inte för mig mer, du finns inte där.
Den du visar skrämmer mig inte längre för nu ser jag vem du
egentligen är.
Inget finns kvar och ingenting någonsin fanns.
Och allt som vi så fullkomligt trodde på
det var aldrig sant.
Aldrig sant.
Jag går nu fri framåt i livet och
ut på landet till jorden, gräset och stenarna.
Där hör jag också hemma bland tomtar,troll och älvor.
Där kan jag känna, andas och se.
Sanningen vi är för varandra och alltid ska vara
för alltid och alltid
och aldrig mer.
Du och jag.
Tvivel blandat med förhoppning på rosa sockervadd; är du den jag väntat på? Jag är redan kär i dina ord, men behöver känna och lukta på din kropp. Tiden mellan nu och då är så ofantligt lång. Envisa dagar och vakna nätter, dämpar min otåliga väntan. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | ||||||
5 | 6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | |||
26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
|||||
|