Tårar som aldrig blir friska

Vad är fram och vad är bak?

Ett avsnitt av Gilmore girls och

jag sitter plötsligt åter i din fula soffa

Middagar framför tv:n

Mat du lagat till mig

Den var skitäcklig

Men jag älskade dig

Fan vad jag älskade dig!

Jag minns nu hur det var.

Då.

Allt börjar om från början igen

Välbekanta känslor känns inuti mig

Och jag undrar om jag kan lita på dem

Kan jag lita på dem?

Vad är det som gör att något är rätt?

När det jag en gång trodde på

Var så fel

Så fel

Hur ska jag kunna veta

Att jag inte gör samma sak igen?

Av rädsla har jag gått mina vanliga vägar

För att hitta hem

Hur ska jag då kunna veta

Att den väg jag nu går på

Är för mig en okänd en?

Vill du vara min vän?

Jag menar verkligen verkligen vara min vän?

Jag är så inte redo för något annat

Men om jag var det

Så skulle jag så gärna vilja vara det med dig

Med dig.

Jag ville berätta och

jag ville gömma.

Någonstans strax under naggade oron om någons sårbarhet.

Men det här handlar inte om dig,

utan det är berättelsen om mig.

Du må vara en karaktär i mitt liv som påverkat mig hit än dit.

Men det är jag jag jag som agerar och reagerar.

Vore det inte för dig så vore det för någon annan.

Så du förstår det handlar inte om dig,

utan BARA om mig mig mig.

Jag vill berätta och

jag vill inte längre gömma.

Någonstans i mig växer ljuset sig starkare och

låter sig inte längre påverkas.

Men det du säger skapar ett mörker och

utan det inga bevis.

Du är och förblir en karaktär i mitt liv,

för alltid och alltid i resten av mitt liv.

Men det är jag som är huvudpersonen i berättelsen.

Det är inte längre för dig och heller inte för någon annan.

Om ingen annan och bara jag,

handlar berättelsen om mig...

Jag saknar dig inte.

Inte det minsta.

Ingenting alls faktiskt.

Du finns inte i mina tankar.

Jag undrar inte vad du gör.

Och jag undrar inte hur du mår.

Jag är här och du är där.

Jag önskar inte alls att du var här.

Eller jag där.

Där du är.

Så känner jag nästan, fast egentligen tvärtom.

Inte helt och hållet, men lite grann liksom.

Allt är som det ska va.

Som det alltid har varit.

Och som det alltid kommer att vara.

Precis som då.

Precis som nu.

Precis som sen.

Du och jag.

Jag och du.

Var, är, blir.

Då, sen, nu?

Hon som gråter åt allt och åt ingenting, barnprogram, reklam
och Mtv.

Hon som blir skitförbannad över orättvisorna i världen som
aldrig verkar ta slut.

Hon som är snäll även mot dom dumma.

Hon som ler när det gör ont och organen skaver.

Hon som svär i varje mening för att hon känner så starkt och
alla ord har faktiskt rätt att bli använda.

Hon som tror hon är så cool för hon har ingen pistol.

Hon som skrattar högt åt allt som är roligt och ibland även
åt chokladburk.

Hon som killar tafsat på, varje dag i skolan som om hon var
deras egendom.

Hon som förlorade oskulden på en strand, fick sand i snippan
och var alldeles för ung.

Hon som trodde hon var klok och stark, men gick vilse i
livet och försvann.

Hon som tänker lite för länge innan hon svarar ibland.

Hon som pratar mycket och avbryter men lyssnar igen det om
du ger henne en chans.

Hon som aldrig vetat vad hon vill bli när hon blir stor för
hon tycker allt är så jävla intressant.

Hon som är så pinsam så du bara vill dö, sjunka ner i jorden
och låtsas att du inte är du.

Hon som fnissade första gången hon blev kysst, för hans
tunga roterade som om den vore nån satans propeller.

Hon som är rädd för kärleken, känslorna och sanningen.

Hon som är modig, säger vad hon tycker och ibland är
alldeles tyst.

Hon som bara är för mycket, för lite och allt som finns
där emellan.

Hon som är en människa som alla andra människor, helt
fantastisk, underbar och operfekt.

Hon som är jag.

Ode to Keats

Jag vill inte låta bli att tänka på dig längre,

orkar inte längre göra motstånd.

Jag vill vara med dig nu,

ha dig nära,

ta på dig,

omfamna dig,

känna din andedräkt mot min hud.

Jag vill fläta in mina fingrar i dina fingrar,

vila mina ögon i dina ögon.

Stillhet oändlighet värme.

Jag vill bara ge efter och känna det jag känner,

ta det jag vill ha,

få det jag vill få,

vara där jag vill vara,

göra det jag vill göra

säga det jag vill säga,

höra det jag vill höra.

Nu, ge mig dig, nu!

Säg att du också vill ha mig,

säg att du också längtar,

säg att du också saknar.

Åh mr Keats
vad jag älskar dig!

Jag älskar dig som havet stormar,

jag älskar dig som vinden blåser,

jag älskar dig som solen strålar,

jag älskar dig som mig.

Åh John, om du bara låtit mig sörja för dig med mina stygn,

då hade vi kanske sett den där äppellunden genom vårt
sovrumsfönster och kunnat odla alla sorters blommor i vår trädgård.

Men du gick den där natten genom regn och kyla och

nu finns du inte mer.

Det finns inget stopp på dessa tårar.

Fort fort! alla världens sjöar till mina kanaler så att jag
inte torkar ut.

Ve ve denna trängtan!

Min kropp förgås av längtan,

den faller ner till aska och blåser bort.

Jag finns inte mer,

inte utan dig min älskade