jkb

Direktlänk till inlägg 5 september 2011

Jag tackar för orden

Av Jenny Katarina Boquist - 5 september 2011 09:07





Jag kände lukten av mördat träd när

jag passerade skapelsens palats

Påväg mot skolan med kroppens trådar spända utanpå mitt skinn och vem som helst kan spela på dem

Jag absorberar ljuden som simmar fram genom mörkret

I ett konstverk sitter min vilja fast och

värderar min identitet till en i mängden

Den väsentliga idén om mig själv blir ett objekt i ett
akvarium med stenar

Där bearbetas placeringen av viljan som

”står i skogen och växer”

Men de mördade trädens instrument släpper mig fri och

genererar ljud som inte finns i naturen

de imiterar dock godkänt för mina öron

En stark värdering i det som är mitt blandas ihop

med användandet av ordet

Ett träföremål av vackerhet bildar en lek mellan asp och
lönn i trygg tvåsamhet

Att göra anspråk på någon som inte kan ägas är

bekantas bekanta och bekant

Inget hör ihop här

Ord
 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Katarina Boquist - 18 maj 2014 20:03


Det är märkligt, hur du fortfarande ställer krav på mig, att jag ska rätta mig efter dig. Det är aldrig: Vi kan väl ta hänsyn till varann. Men alltid: Det vore bra om min vilja bara försvann. Du vill ha kontroll, över mig. Men har d...

Av Jenny Katarina Boquist - 18 maj 2014 17:34


Invanda beteenden och fraser som kroppen gör utan mig. Roliga meningar som för alltid är förstörda pga dig. Ord som bara kommer som ett reflexslaget knä ur min mun, men när hjärnan fattar blir orden till sura uppstötningar. Jag vill inte säga...

Av Jenny Katarina Boquist - 4 maj 2014 20:40


  Jag har förlagt mitt hjärta. Det ser ut ungefär såhär:   fast ca knytnävsstort. Sist jag såg det var det väldigt trasigt och  i stort behov av service.   Det är rött och köttigt och blodigt och ja, sådär som hjärtan brukar va...

Av Jenny Katarina Boquist - 1 december 2013 13:00

Tvivel blandat med förhoppning på rosa sockervadd; är du den jag väntat på? Jag är redan kär i dina ord, men behöver känna och lukta på din kropp. Tiden mellan nu och då är så ofantligt lång. Envisa dagar och vakna nätter, dämpar min otåliga väntan. ...

Av Jenny Katarina Boquist - 25 september 2012 21:45


    Tankar jag inte vill tänka men tänker ändå. Av gammal vana finns du hos mig, varje morgon när jag vaknar. Vid varje andetag jag andas, känner jag doften av dig. Jag var lycklig då. Med dig. Din röst är mitt absoluta favoritljud. När du låg br...

Ovido - Quiz & Flashcards