I en skolkorridor vill Någon plågfri ta sig fram,

utan otillåtna händer som greppar efter former

som inte tillhör dom.

Någon vill synas och höras i en avslappnad kropp

men hindras av andra som inte tycker om.

Varje dag är en väntan på sen,

när livet är snällt och kallt är varmt.

Obemärkt blir Någon en annan,

med färg och form som väljs nogsamt.

I framtiden ligger räddningen som borde finnas nu och

tiden förbrukas frenetiskt med hast.

Klockan tickar för sakta för Någon,

lektioner är guld och silver är rast.

Utan en tanke på vad som är här,

gör Någon så ont när alla känns fel,

allra mest den,

som någon har kär.

De som ska hjälpa ser ingenting alls,

ingen vet något om värkande Någon.

Ensam bärs ömheten mellan sal och skåp,

men Någon hoppas på imorgon.