Vad vill du ha i födelsedagspresent, frågade jag honom.

Dig! Jag vill ha dig, svarade han.

Men du har ju redan mig, sa jag och

förvirrade tankar seglade på de fem haven.

De for ner i avgrunden där rädslan dukat bordet till fest.

Vi dansar tillsammans alla gamla spöken och jag

till ångestens musik som gärna hälsar på.

Halva bilder från länge sen flyter förbi rädslans festplats.
Minnen jag glömt glömmer jag igen och

förstår ingenting.

Vad menar han?

Det känns inte så,

svarar människan som mina armar vilar på.

Han som jag älskar till tusen nålar,

han känner inte mig.

Så märkligt.

Varför gör han inte det?

Insidan rycker som vanligt på axlarna,

stänger dörren som stod lite på glänt och vrider om nyckeln två varv…

Någon tar mig skrattande därifrån till högtalarna som
vibrerar bort obehaget.

När ölen dränker oron går kroppen på autopilot med steg som
ingen misstänker.

Imorgon är natten borta och jag låtsas som ingenting.