jkb

Direktlänk till inlägg 23 augusti 2011

Livets bergochdalbana

Av Jenny Katarina Boquist - 23 augusti 2011 16:17




Campusbussen 09:17


Upp och ner och runt runt på jordens axel snurrar jag.'

Åt motsatt håll vandrar mina fötter och trotsar virvelvindens beslutsamhet.

Jag hoppar på bussen som leder till visdomens hus där kloka människor suttit förut.

I en byggnad av papper med skrivna ord spenderas min tid som hellre vill springa på livets ängar.

Men blommorna har för länge sedan vissnat.

     






Campusbussen 12:23


Jag hoppar på tåget igen, med min returbiljett synlig för alla som vill se.

I rondellen fokuserar jag på målet samtidigt som här och nu prövar mitt namn.

Väg 34 mot Vimmerby eller sväng höger för att komma till Ryd.

Motala rakt fram i 110.

Accelererande tankar utmed Malmslätten tar mig vidare mot de väggar som reser sig runt mina vakendrömmar.

I Vreta kloster k:a kanske lugnet finns tänker monstret i min hjärna. Fast ikea är bättre för dig, du ska inte sova!

Vindkraftsvingarnas eviga snurrande i periferin påminner om andra dagar, då tiden var någon annanstans och här var där.

Men var är jag?



 




Hemma 16:07


I ett renande samtal med gnäll och ältande med inbillat samförstånd hittar jag svaren.

Det bly som gömt sig i fickor och skor förvandlas plötsligt till sand och försvinner bort.

En katarsisflod rinner ur min kropp när ett ord öppnar mig och tillåter mig att se det jag redan vet.

Klyscha på klyscha är sanningen just nu när inget längre är svårt.

Lungorna fylls åter med luft och väcker mina celler ur sin sömn.

Andetagen är fjädrar och lätta duggregnsmoln i en gyllene vardag där allt alltid är som det ska vara.



Ord
 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Katarina Boquist - 18 maj 2014 20:03


Det är märkligt, hur du fortfarande ställer krav på mig, att jag ska rätta mig efter dig. Det är aldrig: Vi kan väl ta hänsyn till varann. Men alltid: Det vore bra om min vilja bara försvann. Du vill ha kontroll, över mig. Men har d...

Av Jenny Katarina Boquist - 18 maj 2014 17:34


Invanda beteenden och fraser som kroppen gör utan mig. Roliga meningar som för alltid är förstörda pga dig. Ord som bara kommer som ett reflexslaget knä ur min mun, men när hjärnan fattar blir orden till sura uppstötningar. Jag vill inte säga...

Av Jenny Katarina Boquist - 4 maj 2014 20:40


  Jag har förlagt mitt hjärta. Det ser ut ungefär såhär:   fast ca knytnävsstort. Sist jag såg det var det väldigt trasigt och  i stort behov av service.   Det är rött och köttigt och blodigt och ja, sådär som hjärtan brukar va...

Av Jenny Katarina Boquist - 1 december 2013 13:00

Tvivel blandat med förhoppning på rosa sockervadd; är du den jag väntat på? Jag är redan kär i dina ord, men behöver känna och lukta på din kropp. Tiden mellan nu och då är så ofantligt lång. Envisa dagar och vakna nätter, dämpar min otåliga väntan. ...

Av Jenny Katarina Boquist - 25 september 2012 21:45


    Tankar jag inte vill tänka men tänker ändå. Av gammal vana finns du hos mig, varje morgon när jag vaknar. Vid varje andetag jag andas, känner jag doften av dig. Jag var lycklig då. Med dig. Din röst är mitt absoluta favoritljud. När du låg br...

Skapa flashcards