jkb

Direktlänk till inlägg 1 augusti 2011

Han är död

Av Jenny Katarina Boquist - 1 augusti 2011 00:06


Han visste inte vem han var,

eller i alla fall berättade han inte det för mig.

För länge sedan gömde han sig där ingen kunde hitta honom.

Och jag undrar om han ville visa?

Det fick jag aldrig reda på trots att jag frågade honom flera gånger.


Jag vet vart han kom ifrån och vilka han tillhörde,

men inte vad han kände och inte vad han ville.

Han växte upp i de Norrländska skogarna med höga berg och djupa dalar,

där han talade lika långsamt som en snigel kröp.


Vi körde mot kyrkogården i det lilla samhället där hans förfäder vilade den sista vilan.

Vi stod vid gravstenen under tystnad.

Som vanligt tystnad.


Sade han något? Jag minns inte.


Pratade han så var det ändå utan innehåll,

inget berättade han egentligen.

Det som hände honom när han var liten var inget han diskuterade,

vi visste bara.

Som ett faktum att det hade hänt.


Vem var han?



 

Ord
 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Katarina Boquist - 18 maj 2014 20:03


Det är märkligt, hur du fortfarande ställer krav på mig, att jag ska rätta mig efter dig. Det är aldrig: Vi kan väl ta hänsyn till varann. Men alltid: Det vore bra om min vilja bara försvann. Du vill ha kontroll, över mig. Men har d...

Av Jenny Katarina Boquist - 18 maj 2014 17:34


Invanda beteenden och fraser som kroppen gör utan mig. Roliga meningar som för alltid är förstörda pga dig. Ord som bara kommer som ett reflexslaget knä ur min mun, men när hjärnan fattar blir orden till sura uppstötningar. Jag vill inte säga...

Av Jenny Katarina Boquist - 4 maj 2014 20:40


  Jag har förlagt mitt hjärta. Det ser ut ungefär såhär:   fast ca knytnävsstort. Sist jag såg det var det väldigt trasigt och  i stort behov av service.   Det är rött och köttigt och blodigt och ja, sådär som hjärtan brukar va...

Av Jenny Katarina Boquist - 1 december 2013 13:00

Tvivel blandat med förhoppning på rosa sockervadd; är du den jag väntat på? Jag är redan kär i dina ord, men behöver känna och lukta på din kropp. Tiden mellan nu och då är så ofantligt lång. Envisa dagar och vakna nätter, dämpar min otåliga väntan. ...

Av Jenny Katarina Boquist - 25 september 2012 21:45


    Tankar jag inte vill tänka men tänker ändå. Av gammal vana finns du hos mig, varje morgon när jag vaknar. Vid varje andetag jag andas, känner jag doften av dig. Jag var lycklig då. Med dig. Din röst är mitt absoluta favoritljud. När du låg br...

Skapa flashcards