jkb

Direktlänk till inlägg 31 juli 2011

Och snubbarnas blickar blir svaret för mig om jag duger eller ej (va?!)

Av Jenny Katarina Boquist - 31 juli 2011 10:32



Tror du verkligen att du har en chans på mig!?!


Jag går på gångbanan genom parken och pratar med min dotter på mobilen.

Hon berättar om sin dag hos favvovännen.

Det är lördagkväll och de stora kidsen är ute med lite katig alkohol i kroppen.


Ett gäng pojkar kommer emot mig på gångbanan och jag hör dem prata med mig eller egentligen om mig.

"Vart ska du?"

"skaru mä hem?" 

Jag ägnar dem ingen tid,

ger dem inte ens en blick och när de nästan har passerat mig säger de,

"Nej, kanske inte va, fniss fniss"


Jag funderar i en nanosekund på att fråga pojkarna vem det egentligen är som har makten här?

Vem det är som bestämmer om jag ska följa med någon av dem?

De eller jag?

Trodde de verkligen att de någonsin hade en chans på mig

och att det var de som "valde" bort mig och inte tvärtom?


Om jag hade ägnat dem lite uppmärksamhet,

det de så gärna ville ha ifrån mig,

så hade de slagits om vem av dem som skulle få mig.

Men kära små pojkar,

trodde ni verkligen att ni någonsin hade chans på mig?

Det är ju bara löjligt.

Ingen kan få mig.

Jag finns inte för att ges eller tas.

Jag är min egen och ingen annans.

Och så tänker jag på Syster Sols ironiska ord:

Och snubbarnas blickar blir svaret för mig om jag duger eller ej (va?!)



Jag vet att jag duger och att jag är perfekt precis som jag är. Det är du med.

Perfekt.

Precis så som du är.

Och snubbarnas blickar skiter jag fullständigt i.

Jag blir nästan förbannad om någon snubbe kollar in mig.

Fuck off liksom!

Let me the fuck be.

Ord
 
 
Momo

Momo

31 juli 2011 13:52

Jamen jaaa! Du är så himla fin!

http://www.momojord.se

Jenny Katarina Boquist

31 juli 2011 14:29

Jaaa! Och du är också så himla fin :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny Katarina Boquist - 18 maj 2014 20:03


Det är märkligt, hur du fortfarande ställer krav på mig, att jag ska rätta mig efter dig. Det är aldrig: Vi kan väl ta hänsyn till varann. Men alltid: Det vore bra om min vilja bara försvann. Du vill ha kontroll, över mig. Men har d...

Av Jenny Katarina Boquist - 18 maj 2014 17:34


Invanda beteenden och fraser som kroppen gör utan mig. Roliga meningar som för alltid är förstörda pga dig. Ord som bara kommer som ett reflexslaget knä ur min mun, men när hjärnan fattar blir orden till sura uppstötningar. Jag vill inte säga...

Av Jenny Katarina Boquist - 4 maj 2014 20:40


  Jag har förlagt mitt hjärta. Det ser ut ungefär såhär:   fast ca knytnävsstort. Sist jag såg det var det väldigt trasigt och  i stort behov av service.   Det är rött och köttigt och blodigt och ja, sådär som hjärtan brukar va...

Av Jenny Katarina Boquist - 1 december 2013 13:00

Tvivel blandat med förhoppning på rosa sockervadd; är du den jag väntat på? Jag är redan kär i dina ord, men behöver känna och lukta på din kropp. Tiden mellan nu och då är så ofantligt lång. Envisa dagar och vakna nätter, dämpar min otåliga väntan. ...

Av Jenny Katarina Boquist - 25 september 2012 21:45


    Tankar jag inte vill tänka men tänker ändå. Av gammal vana finns du hos mig, varje morgon när jag vaknar. Vid varje andetag jag andas, känner jag doften av dig. Jag var lycklig då. Med dig. Din röst är mitt absoluta favoritljud. När du låg br...

Presentation


Ord och några visor
Av mig
Om mig
Med mig
Från mig
Ur mig
Punkt

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Jag

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards